Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Men om i ditt bröst höjde sig* en enda
half känsla af försoning . . .”
Han vinkade otåligt med handen. ”Icke
mera af det slaget! En man, så i sina
innersta och heligaste känslor kränkt som jag
blif-♦ vit, en man, så oerhördt förolämpad i sitt
anseende som make, kan möjligen förlåta, men,
tro mig, och låt det vara sagdt en gång för
alla, han glömmer aldrig!”
Edith, som stod vid soffan, vacklade emot
den.
”Aldrig?” upprepade hon. ”Hvad är då
kärleken, kärleken, livars obeskrifliga makt
förmår jemna allt, som varit uppror och storm?”
”Hvad kärlekens makt förmår, derpå tror
jag mig under de sista tre månaderna af vårt
äktenskap ha gifvit dig en bättre tydning än
den du anför. Kärleken kan fördraga mycket,
lida mycket, förlåta mycket, men en kärlek,
som rår om blott det förflutna, som ej eger
något närvarande och ej någon framtid, den..
dock nog . . . Det enda jag efter den 28
september (min kärleks, min lyckas stormiga
dödsdag) kan bjuda den qvinna, som mera
skattade lifvets utsida än dess djupa inre
betydelse, är — friheten.”
Så iort han uttalat de sista orden, steg han
upp, gaf en vink åt Edith att någon hördes
på trappan och aflägsnade sig hastigt.
Edith var ur stånd att göra en rörelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
