Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genom ett töcken såg hon en figur inträda
och en aftonmåltid framsättas...............
Tvänne timmar voro förflutna.
För skenets skull hade de båda makarna
(ifall de nu mera så kunna kallas) suttit
tillsammans vid aftonmåltiden. Nu var den
längesedan förbi och Edith inne i sitt rum.
Under dessa tre dagar hade hon nästan
uteslutande lefvat af tårar och qval. ”Och
hvarmed,” sade hon till sig sjelf, då hon
påklädd sjönk ned på sängen, undrande huru
länge hennes varelse skulle kunna stå ut med
detta, ”hvarmed skall väl jag, öfvergifna, på
alla håll förkastade, hädanefter lifnära mig,
om ej af qval och tårar!”
Den sista stoltheten var försvunnen.
I hela detta kaos efter en splittrad
lef-nadssällhet fans blott en öfvervägande känsla
qvar . . den eviga, den, som ej kunde dö:
kärleken till Ernst.
”Till min mor,” öfverlade hon, ”vill jag ej
fly: då vore allt hopp om försoning förloradt..
Har jag väl något hopp, nu? O, nej, intet!
Om bin klagade, om han rasade, om han
gjorde mig sådana förebråelser, som vittnade
om att hans hjerta lede af det brottsliga, jag
tänkt och velat! Men nej .. intet hjerta, ingen
känsla, ingen kärlek mer . . och denna köld,
detta lugn, denna orubbliga kraft. . . hvad båda
de, om ej hvad han förkunnat: evig skils-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
