Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu for hon åter hastigt tillsammans.,
händerna sammanflätades på nytt, men ej mera
till förtviflan, utan till en tacksägelse, så
lef-vande, så oändlig, så brinnande, att inga ord
på menskligt språk skulle hafva återgifvit den.
Men hennes af en allt högre inspiration
glänsande ögon, de uttryckte det som föregick
inom henne, och den djupa, blyga, heliga
rodnaden på hennes kinder talade äfven . . men
mest af allt talade uttrycket i hennes ansigte,
detta uttryck af stolthet, lycksalighet,
ödmjukhet och visshet.
Med ett nytt spänstigt lif, liksom all
trötthet, ångest, kamp och smärta blifvit jordade
i ett enda ögonblick, reste hon sig upp från
sin knäböjande ställning, och utan att en half
sekund besinna sig, tog hon ljuset från bordet,
och ilade snabbt öfver salsgolfvet till andra
ändan, der Ernsts rum var. beläget.
Hon öppnade dörren så sakta, att han,
som, försjunken i djupet af sina dystra tankar,
ännu satt framför den nedfallna glöden i
kakelugnen, ej hörde henne innan hon redan
var inne.
Helmer upplyftade sina ögon och erhöll
liksom en elektrisk stöt, då han blef varse
Edith så öfverjordiskt skön, så strålande af
en sublim, en gudomlig makts återverkan.
Aldrig hade han, i natur eller konst, sett något
jemförligt med sin maka i det ögonblick hon
med ljuset i hand stannade framför honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
