Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betraktande honom med en på samma gång
hemlighetsfull, blyg och glädjesprittande ömhet.
”Hvad är det, Edith?” frågade han med
en lätt rysning.
Han ryste att åter känna sig liksom
under inflytelsen af ett välde, det han aldrig
mera ville erkänna.
”Ser du det ej, Ernst. . fattar du det ej ?
O, jag trodde att du måste begripa det!”
”Hvad,” stammade han, ”hvad skall jag
begripa?”
”Att du ej mera kan stöta mig ifrån dig . .
Se, Ernst, nu är jag lugn: gör med mig hvad
du vill! Aldrig skall en enda klagan undfalla
mina läppar, ty jag vet tvänne ting, som
alltid skola uppehålla mitt mod: att jag är din
och att jag kommer att förblifva det. Jag
fruktar ej mer för dessa genomborrande ord,
lag och efterlysning, ty de hafva ej nu någon
makt öfver mig.”
Men det blef Ernst som i stället fruktade
att Ediths exalterade sinne ej kunnat motstå
alla dessa skakningar.
”Arma förvillade qvinna!” sade han med
darrande ton.
”Nej, Ernst, numera är jag icke arm, utan
rik . . tro ej att jag talar af förvirring eller
att jag bedrager mig! Om jag ej varit så
ung, så okunnig och så olyckligt upptagen af
mina galna villor, om vi ej under de
sed-nare månaderna lefvat ett söndradt och smärt-
En nyckfull qvinna. 2. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
