Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben bade föregående afton sagt henne
att detta rum fordom varit bebodt af hennes
far, när han gästade i Grandalen. Och då
Edith lade sig till hvila i samma säng, hvari
hennes far sofvit, tycktes det henne som om
hans ande såg ned, välsignade henne, och göt
frid öfver hennes trötta ögonlock. Och med
känslan af denna frid vaknade hon äfven.
För att vara på en höstmorgon, sken
solen klart in, och dess vänliga strålar lekte på
de stora rosiga sparlakanen. Inuti sängen
hängde en silhuett af farbror Janne och ett
ur, som tillhört hofrättsrådet. Allt var stilla
och fridsamt. Till och med dessa mörka
väggar, målade med damer i herdinnehattar och
herrar i stångpiskor, sågo ej kalla och ödsliga
ut. De harmonierade med de smala,
högryg-gade stolarna, den svarta ebenholtspulpeten och
detta så kallade nattduksbord med en labyrint
af lådor i hvar och en af dess massiva
kolonner. Hela bohaget, med sitt intryck af
ålderdom, vishet och lugn, verkade på Edith
liksom en morgonhelsning af den ömmaste fars
läppar.
”Det är godt alltsammans,” sade hon
half-högt, ”och om,” tilläde hon och kastade en
forskande blick åt den halföppna dörren till
gula kammaren, der Ernst bodde, men der allt
var tyst, ”om detta lilla rum vore bestämdt
att blifva min sista boning på jorden, om jag
här skulle gifva lifvet åt mitt barn, endast för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
