Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att ett kort ögonblick njuta den saligheten att
vara mor, då komme Ernst att älska denna
kammare och, alltid när han vore här och
besökte vårt barn, vilja bebo den . . han skulle
då också i minnet älska mig som fordom: han
skulle hafva glömt alla mina fel för att endast
minnas min kärlek.”
En sakta rörelse bakom gardinen
tillkänna-gaf att Edith ej var ensam . . .
”Hvem gråter mig så nära?” utbrast hon.
I detta ögonblick gick det i dörren.
”Jag, min du!”
Edith sträckte sina armar mot gubben. ”0,
tack.. huru annorlunda är det ej nu emot
förr, då vi om rnornarna träffades i stora
salen på Dagby, eller sedan, då vi om morgonen
träffades i vårt sköna, glada arbetsrum på detta
ställe, som jag aldrig skall återse, aldrig mer
vill nämna!”
”Ja, barn, det är visst mycket annorlunda!
Men äfven efter de pröfningar och sorger, vi
sjelfva beredt oss, låter Gud solen skina. Hans
förlåtelses famn hålles öppen för alla
ångerfulla, som längta till förädling.”
”Om denna sträfvan till förädling endast
kunde bli trodd af andra än oss sjelfva och
den, som ensam har makt att skåda i våra
hjertan!”
”Tvifla ej derpå, barn! Men en
brådmog-nad frukt väcker aldrig den säkra förhoppning
om varaktighet, som en, hvilken mognat lång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
