Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varit brottslig* som maka, skulle naturligtvis
ingenting, efter det steg hon stod på väg att
taga, kunnat beveka mig. Men förblindad och
genom de svartaste konster förledd till detta
steg, det hon ej nu utan fasa och högsta
ånger kan tänka sig och det hon säkerligen,
redan innan det fullbordats, skulle sökt återtaga,
har hon återvunnit min förlåtelse . . . och med
detta är allt sagdt. Helmer
”Hvilken oerhörd dumdristighet, hvilket
oför-skämdt öfvermod!” utfor baronen, blek af
raseri vid den vissheten, att ingenting vunnits
och att Edith ännu skulle fortfara att tillhöra
hans hatade rival. Men det var ju icke han,
baronen, som borde hafva fått det svåraste så-
o
ret. Ah nej, det var icke han, och oru det
derföre icke var möjligt att vid denna
förfärliga missräkning återhålla gallans jäsning, blef
det åtminstone möjligt att gifva en passande
tydning åt den nästan för djupa sinnesrörelse,
som han ej kunde tygla.
Alltså sammanknöts första utbrottet med
följande meningar:
”Ja, hvilken oerhörd oförskämdhet, att på
detta sätt våga förolämpa mamma, ty det är
icke jag, utan mamma, som förolämpas genom
dessa oblyga uttryck: ’Jag är öfvertygad att
det blefve Ediths verkliga olycka, om jag vid
denna tid lemnade henne åt sitt öde eller,
snarare, åt dem, som vilja åtaga sig att skapa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
