Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten. Till en dylik låghet kunde jag ej göra
mig skyldig. Men af många uttryck i
Helmers bref synes det tydligt som om Edith
blif-vit rent af förförd, hvilket är raka motsatsen
till de uppgifter, jag fått, der det heter att hon
i ånger öfver sitt giftermål förtviflad anropat
mig om försoning.”
”Och det har hon gjort. . men hvem kan
följa de befängda vexlingarna af hennes
flyktiga sinne!” utbrast ryttmästaren i en ton, som
lät förstå att han rätt snart icke längre var i
humör att så der låta snusa till sig.
”Söte Abbe, min vän, blif icke mera het,”
bad Olga, som ej kunde låta tillfället gå sig
ur händerna att taga en öm och klok hustrus
ton, ”och för min skull tukta ej den stackars
token, om du skulle träffa honom!”
”Lägg dig icke i det här, mitt barn,”
af-visade bofrättsrådinnan, ”och var ganska lugn,
du, för ridpiskan! Om jag rätt minnes
Helmer, så skulle Abbe komma till korta på den
affären liksom på denna, der jag är ledsen att
finna en främmande persons namn på ett föga
hedrande sätt inblandadt.”
”Men, mamma, att säga det Abbe handlat
så lågt och föraktligt att herr Helmer icke ens
vill nedlåta sig att affordra honom räkenskap ..
att tala om en ’snygg affär’ ... är det icke
näsvist?”
”Ja, det är just detta som/äfven förundrar
mig, ty Helmer, var aldrig den person, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
