Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från köket och gummornas kloka föreläsningar
vände hon sig till invalid-korpralen, hvilken
höll på med ett arbete, det Edith aldrig för
ofta kunde se och uppmuntra med sitt
uttrycksfulla småleende. Korpralen var nämligen
sysselsatt att förfärdiga en vagga. Och under
det Edith satt bredvid honom, samtalade de
alltid i korpralens älsklingsämne, det Edith
redan kände. Särdeles road var hon af att
höra invalidens enkla reflexioner, hvilka gjorde
honom sjelf så lycklig, emedan han i dem
upptäckt en vishet, som ändtligen lärt honom
förnöjsamhet med lifvet.
Ofver hufvud fann Edith ganska mycket
nöje i sin nya krets, der ofta ett kärn-uttryck,
ett infall, ett gammalt ordspråk gaf ämne för
tanken. Hon, som aldrig kommit i beröring
med denna klass, hade omedvetet hyllat samma
skefva åsigt som många andra, att känslan,
tanken och förmågan att uppfatta lifvets poesi
och skuggsidor endast tillhöra den högre
bildningen. Nu lärde hon dock mycket, hvaröfver
hon aldrig förut reflekterat. Och vid den
silf-ver-rena klangen af Bollas röst, då hon sjöng
någon ballad, eller vid de hemlighetsfulla,
melankoliska tonerna från Olles skallmeja, som
under afton- och morgonstunderna ljödo genom
Grandalen, kände hon en hel gudstjenst inom sig.
Men hvad konversationen beträffade, så
gick den lifligast vid vinterträdgården, der
Primus, omgifven af sina väninnor, de hvita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
