Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kattorna, satt och flätade på den allra
behändigaste lilla rot-himmel, att fästas öfver vaggan.
”Käre Primus, du, gör den bara icke för
tät! Jag är rädd att det ej blir luft nog.”
”Luft,” upprepade Primus litet förtrytsamt,
i det han höll sitt mästerverk mot dagen, ”är
det inte luft nog här, så förstår jag mig inte
på’t! Jag tänkte vi skulle hålla ute draget.”
”Du har ganska rätt. . . gör den för all
del tät! Luften kommer i alla fall framifrån.”
Bolla utgjorde nästan ett sällskap åt Edith,
och förnämligast derföre att hon, som
öfver-måttan djupt sörjt förlusten af sitt eget barn,
med knappt mindre otålighet än Edith sjelf
afvaktade den tid, då hon skulle få hjelpa
den unga modern att värna och vårda den nya
medlemmen i patriarkatet. Och så snäll var
Bolla i konsten att sy granna, breda
hålsömmar, att hon ej blott tog lofven af Barbro,
utan kunde kappas med Edith (hvad de ock
gjorde) om hvem som först skulle få sina
örngott och sina lakan färdiga.
Hvad denna täflan för Edith var lycksalig,
livad timmarne derunder rullade bort, och det
i trots af alla de heta längtans suckar, som
från hennes läppar flögo till den saknade
maken!
Men det var ej blott Edith sjelf, Bolla,
korpralen och Primus som voro sysselsatta
för den nye kolonisten: alla hade sin hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
