Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bvar ”skon klämde,” men han låtsade om
intet, utan sade blott:
”Det var rätt, min son, slå af dig vintern
här framför brasan i dagliga rummet. . så ja..
Nu tänker jag du snart kan gå in, annars får
hon väl feber, stackars liten!”
Vid tanken på nästa ögonblick, detta
ögonblick, då han skulle återse henne, efter
hvil-ken han allt mer och mer längtat (ehuru
han ännu, med det aggande minnet af de sår
han erhållit, förmått uppskjuta återseendet till
den tidpunkt, då nödvändigheten gaf det helgd),
kände han sin lilla förtrytelse bortdunsta; och
då han stod utanför hennes dörr, hade han
knappt mera någon makt öfver känslorna. Han
öfverraskades af deras styrka: han hade ej
velat tro på de symtomer, han förut funnit
inom sig .. . nu måste han tro. Han stannade
för att återvinna andedrägten.
Farbror öppnade sakta dörren, sköt honom
in, men blef sjelf qvar i gula kammaren.
Ernsts första blick föll på soffan., den var
tom . . den andra på sängen, och uppgifvande
ett sakta utrop, störtade han fram och sjönk
ned på knä vid denna hvita bädd, på hvilken
Edith, nu en snöblek lilja, med sitt barn på
armen smålog emot honom .. och i leendet
låg en hel himmel.
Annu förmådde han ej på ordens språk
uttrycka sina känslor, men blicken, blicken,
som öfverfor hans unga makas förklarade an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
