Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förödmjukelsen.
Helmer var så djupt inbegripen i sina
tankar, att han ej hörde sin hustrus lätta steg.
Icke förr än hennes armar lindade sig om
hans hals, icke forr än hennes ömma röst
hvi-skade: ”0, låt mig dela dina qval!”, flög en
sprittning genom hans lemmar.
I nästa sekund sköt han henne tillbaka
och sade häftigt: ”Hvad betyder detta ..
spionerar du på mig?”
”Ernst!”
”Så låt mig då vara .. kan mannen ej ha
bekymmer och strider, som tillhöra honom
ensam! Skall han tvingas att förråda dem?”
”Ja, älskade, på det att han sedan må
blifva lugnare.”
”Tyst. . lemna mig!”
”Nej, min Ernst, jag kan icke så låta
af-visa mig .. . Jag är icke längre den barnsliga,
sjelfviska, nyckfulla och lättsinniga qvinna, du
för tre år sedan tog till ditt bröst. Jag har
lidit de bittra följderna af mina fel, och lidit
dubbelt, emedan de fallit tillbaka på dig. Men
sedan jag återförvärfvat mig din aktning, din
kärlek, sedan jag blifvit mor åt ditt barn, har
jag en helig rättighet att dela allt med dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
