Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga aftonen på Lärkholmen — sett der. Detta
var en till raseri uppdrifven pinsani ångest,
som syntes väcka hans egen fasa.
Efter några ögonblick steg han upp, klädde
sig, tog lampan och gick ut i andra rummet,
der han tände den och, efter hvad Edith hörde,
nedfällde klaffen till sin skrifbyrå, der han
förmodligen satte sig, ty sedan allt en stund
varit tyst, hörde lion rasslet af papper och en
pennas raspande, men med oupphörliga afbrott.
”Nej,” sade hon för sig sjelf, ”jag uthärdar
icke detta! Ej för min, men för hans egen
skull måste jag gå ut. . jag är viss, att då
han så marteras, så är det nödigt att hans
själ får utgjuta sig. Och skulle han än vred-
gas på mig — han, som aldrig vredgats — så
vill jag icke räkna på dessa hårda ord, han
vet ej sjelf af dem.”
Så sagdt, kastade hon lika tyst som
hastigt på sig sina kläder och gick med ett fast
beslut mot dörren. Här stannade hon likväl
ett ögonblick och granskade sitt beslut.
Om Ernst i detta tillstånd kunde såra henne
på något sätt, som sedan blefve bittert att
minnas . . . ”Nej, jag känner det,” upprepade hon,
”att då jag nu kanske för mycket blottställer
mig, har jag ock kraft att minnas det jag sjelf
ville det.” . . . Hon steg in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
