Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begått.. du erbj uder mig förlåtelse för en
begången förvillelse, som du ännu ej ens känner !”
”Men så besinna då, älskade, att den
handling, jag stod färdig att begå, var ett brott
som rörde vår kärlek: du var sårad i dina
heligaste känslor. Sådant är förfärligt, och om
det vore något, som hade afseende på dessa så
ömtåliga punkter, då, Ernst, då...”
”Hvad då?”
”... skulle jag väl ännu hafva mod att lefva
för mitt barns skull, men aldrig kunde jag
glömma, aldrig mera känna lifvets ljufhet. Jag
ser dock på din blick att jag förer min själ till
branten af en omöjlig afgrund: du kan icke bli
otrogen.”
”Otrogen mot dig.. Om icke mitt hjerta
med en varmare och starkare känsla än
någonsin hyllade dig, skulle jag väl då rysa, så som
jag nu gör, vid den dödande tanken att
förlora minsta gnista af den djupa ömhet,
hvar-vid jag blifvit van!”
”Åh, frukta ingenting sådant!” sade Edith,
och blixten från hennes öga kastade sig i hans.
”Men öfvervinn, min Ernst, denna mannens icke
ädla sjelfviskhet att vilja stå som ett slags
högre väsende inför qvinnan ... Låt våra fel
jemna detta sista afstånd, låt äfven dem blifva
ännu en föreningslänk!”
”Ja, jag vill kufva min stolthet, och
kuf-vad blir den ock i sanning, då jag för dig
förråder min eländiga svaghet... Du har redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
