Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betryck, genom hvilket Ediths själ utvecklade
och fulländade sig, var henne förbehållen en
af dessa små; men bittra pröfningar, dem vi
ofta känna djupare än de stora.
Detta är en beklagansvärd erfarenhet, ty
den vittnar om att fåfängan utgör en af de
väsendtligaste delarne i vårt väsende och att
den af oss omhuldas med mera sorgfällighet
än vi kunna försvara.
Det var en dag framuti april. Edith hade
just på middagsbordet framsatt den enkla
mjölkvällingen och den lika tarfliga förrätten,
bestående af sönderskurna köttlemningar efter
söndagen, hopstekta med potatis och lök. Ernst,
orakad och vårdslöst klädd — han, som alltid
varit sjelfva elegansen, tänkte ej numera på
sådant: han grubblade blott på utkomst — hade
nyss inkommit från ett arbete utomhus. Edith,
med lille Janne på armen, bjöd sin man
stolen midt emot den hon sjelf intog.
Edith var alltid omsorgsfullt och väl klädd:
hon hade gjort sig till en sträng lag att
här-uti ingenting vårdslösa, ntan att ständigt visa
sig täck för sin man, något, som hon så
mycket lättare kunde åstadkomma som hennes
garderob, den hon omstufvat och förändrat,
lemnade henne resurser till alla lägen. I
sjelfva fattigdomen var hon behagsjuk, och
det är fåfängt att neka, att detta var ett bland
de vapen, hvarigenom hon alltid bibehöll sin
mans kärlek ny. Men på denna förtretliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
