Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dag — ty det finnes dagar, på hvilka alla
förtretligheter inträffa så bestämdt som om de
sins emellan stämt möte — hade man till råga
på allt bak i förstugukammaren, der de
vanligtvis åto, och hon hade haft så brådt, ty ugnen
väntade, att hon ej hunnit mer än att jemnt och
nätt slå mjölet af sig.
”Förlåt mig, gode Ernst/ sade hon, ”att
jag kommer så här, men jag måste straxt ut
igen!”
”Huru . . så här?” frågade han tankspridd.
”Åh,” svarade Edith, som ännu ganska väl
kunde skämta, ”denna fråga hjelper mig till en
påkostande upptäckt: du torde icke mera se
att jag dagligen koketterar och kläder mig
för dig?”
Helmers svar bestod i ett ömt småleende.
Derefter kastade han händelsevis sin blick i
spegeln midt emot och rodnade, då han
varse-blef sin egen oordning.
”Jag tror, Edith lilla,” yttrade han, ”att din
ursäkt egentligen innebär en vink åt mig, och
du har i sanning rätt dertill, ty det är en
oförlåtlig svaghet, men jag har ej gifvit akt
på den, att låta kroppen uppbära sin del af
det onda, som drabbat själen. Du skall ej
heller vidare få se mig så här.”
”Icke för det, Ernst, att du ej alltid är den
vackraste man, jag vet, men denna lilla vård
om oss sjelfva är den enda lyx, vi kunna
bestå oss, och säga hvad man vill, gör den all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
