Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undföll hennes man, ”jag har då en rätt, som
du tycker om . . .”
”Aha, frikassé på höns! Du kokar den
något bättre nu, än då du först började din
husmoderliga befattning .. men sannerligen jag
begriper huru hönsen räcka till: jag tycker att
du har så få, att de längesedan bort vara slut.”
”Åh, förstår du ej, min vän, att det blir
nya generationer!”
”Jo visst, men jag ser ej till några
kycklingar.”
”Det får du snart se, ty den tiden nalkas
nu . . . hvad Janne skall bli road af det
sällskapet . . . Men”, tilläde hon afbrytande, ”du
får väl se hur trefligt jag skall ställa till åt
oss i afton. Tänk dig de allra skönaste
fårska hvetebullar till tét!”
Utan att säga ett ord räckte Ernst sin
hustru handen öfver bordet.
Edith tog den och tryckte den. Och om
lian icke hade mod att säga det han anade
att en mängd småsaker, som hon nu brode’
rade, hos grannskapets bondgummor gick i byte
mot höns, ägg och smör (ty mjölken var knapp
på våren), så hade icke heller hon lust att höra
det han uppsnappat hennes lilla industrigren.
Men den blick, de jemte handtryckningen utbytte,
ehuru hans var lika fördunklad som hennes
var klar, sade eu hel hop.
”Ah,” utbrast Edith, småleende, ”jag säger
med Ebba Brahe:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
