Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t
i Helmer. Han visade genast hvad en god
takt och en van sjelfbeherrskning förmådde.
Sedan han med den utsöktaste hjertlighet
välkomnat sina gamla umgängesvänner, sade
han leende, i det han blickade på sin hustru,
som emellertid, vi måste erkänna det, skäligen
svalt emottog Jennys varma omfamning:
”Nå, just som Edith och jag sitta här och
göra hvarandra våra ömsesidiga ursäkter för
bristerna i vår klädsel (hon skyllande på
baket, jag icke blott på min långa, tröttsamma
vandring i skogen, utan framför allt på min
artighet, som ej kunde medgifva mig att
genom en omsorgsfullare toalett ge min lilla
hustru en vink om sin), komma ni liksom från
skyn och visa oss vådan af att öfverlemna
sig åt vårdslöshetens komfort, något som dock
endast gäller mig, ty man kan ej begära att
en fru på bakdagen skall förete flera behag
än husligheteus.. Men, mina vänner, ehvad ni
få sakna hos oss — vårt bo är, som ni kan
finna, något förändradt, sedan vi lefde på
Lärk-holmen — så är det dock ringa i förhållande till
det, som vi då saknade, men nu ega.”
Helmer upplyfte sin son och lade honom
i Jennys armar... ”Med denna klenod”, tilläde
han, ”ha vi återfunnit icke blott den höga lycka,
vi njöto i början af vårt äktenskap, utan en
långt högre.”
En blick glänsande af tacksamhet flög från
Ediths öga till hennes make. Hur skattade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
