Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon ej hans förmåga att finna sig, och hur
mycket mer skattade hon ej den kärleksrika
lätthet, hvarmed han öfverhoppat det tryckande
förflutna och visat hela den vackraste dagern
af det närvarande!
Jennys tårar föllo i den lille Jannes mjuka
lockar. ”Ack,” sade hon med en röst, som
smekte Ediths öra, ”er närvarande sällhet står
himmelshögt öfver den . förflutna .. detta sköna
barn... jag har intet, jag!”
”Intet,” utbrast Edith., ”din lilla flicka?”
”Borta., borta för evigt!”
”Arma Jenny . ..”
Edith nästan ryckte sitt barn till sig, och
medan hon häftigt tryckte det i sina armar,
försvann för hennes själ minnet af det tarfliga
rummet, middagsbordet och alltsammans. Hon
var ju rik, hon! Det var Jenny som var
fattig, som behöfde tröst, ty kunde väl vackra
rum, praktfulla kläder och en beqväm vagn på
något sätt ersätta förlusten af ett barn!
”Jag för min hustru på en liten lust-tur
till Stockholm för att muntra och förströ henne,”
sade assessor Werner, ”och då vi snappat upp
att ni bodde i den här trakten, frågade vi oss
för. . ty det är en sann njutning att träffa
vänner, dem vi lika mycket kunna älska och
högakta i alla skiften.”
”Och om j ursäkten bristfälligheterna i mina
små arrangemanger, som verkligen i dag stå
på klenare fötter än vanligt, liksom det är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
