Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varo. Hon hade gråtit och lett med Jenny,
hon hade njutit den sällheten att för en
annan få utgjuta dessa känslor, som äro ljufva
att dela och som qvinnor sins emellan så gerna
tala om i förtroliga stunder. Också var det
med en oefterhärmlig blandning af stolthet och
naivitet som hon berättade, att hon aldrig
funnit sin behagsjuka nödvändigare och rikare
belönad än nu, då hon under sjelfva de
öfver-hängande och tyngande bekymren ändock
ut-öfvade sitt välde öfver Ernst.
Hela detta besök af deras vänner hade
således från en pröfning blifvit förvandladt till
en vinst för det unga paret. Det hade
uppfriskat Helmers sinne och kommit Edith att
djupare skåda ned i sitt eget väsende. Dessa
sjelfbetraktelser buro frukt, och ehuru det
samlade sig allt mörkare och mörkare skyar
omkring deras hufvuden, speglade de sig ändå i
ljuset af hvarandras blickar.
”Hvad de äro aktningsvärda i sin olycka!”
sade Jenny till sin man, då vagnen rullade
bort. ”Edith är tusen gånger mera intagande
nu, och Helmer har aldrig förekommit mig
mera värdig och intressant.”
”Ja,” svarade assessorn, ”hos dem,
gudske-lof, besannas icke ordspråket, att fattigdomen
uttränger kärleken och fläckar sjelfva våra
ädlaste känslor.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
