Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att fördunklas, ehuru hennes kalla läppar
för-blefvo orörliga och slutna.
Blott under en enda period sedan Ediths
giftermål hade isen kring hofrättsrådinnans
hjerta mjukats upp: det var den, då modern
hoppades återvinna sin förlorade dotter,
återvinna henne genom hennes ånger.
Denna försoning kunde emellertid icke ske
på vanligt enkelt sätt. Ediths uppstudsighet
mot sin mor och dennas makt och vilja hade
varit af så offentlig beskaffenhet, att hennes
återvändande under det moderliga beskyddet
måste ske lika eklat. Hon skulle välja
emellan sin mor och sin make. Att denna idé
småningom blifvit inympad på henne, visste
aldrig hofrättsrådinnan.
Men sedan tärningen för andra gången
blifvit kastad, sedan Edith ånyo afsagt sig sin
mor och föredragit den man, hennes kärlek
valt, då, i trots af att denna ståndaktighet
vann hennes aktning, slöt sig hennes hjerta
på nytt, och slöt sig så mycket hårdare som
hon nu erfor en viss misstro till de
underrättelser, hon erhållit angående Ediths ånger. Den
tanken, att man intrigerat för att förmå
dottern till ett steg, det modern fordrade af
hennes fria vilja, af hennes kärlek, förtröt och
sårade henne så djupt att de milda känslor, som
vid denna tidpunkt uppsvallat i hennes bröst,
åter, lydiga hennes jernvilja, sjönko tillbaka i
En nyckfull qvinna. 2. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
