Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina gömmor. Hon svarade ej ett ord på Ediths
vigtiga meddelande.
De misstankar, som vaknat mot baronens
och mamsell Oetavies åtgärder, var ingen
angelägnare än hennes nåd sjelf att glömma.
Det var påkostande för hennes stolthet att
minnas det hon i ett ögonblick af obevakad
sinnesrörelse öppet tillstått, att deras oriktiga
framställningar af Ediths äktenskapsförhållande
kommit henne att sjelf fatta saken orätt. . Också
förklarade hon, morgonen efter de uppträden
vi sist bevittnade på Dagby, att ingen, vid
straff af hennes högsta missnöje, dädanefter
måtte våga att inför henne nämna hvarken
Edith eller något, som med henne stod i
beröring.
”Vägen till försoning”, hette det i ögonblick
då en inre röst ville höja sig, ”stod en gång
öppen .. nåväl, hon föredrog sin man och sin
fattigdom: dessa saker bör hon således få
behålla i fred. Måhända kommer dock den dag,
när hon ångrar sig på nytt, ångrar allvarligt,
och när hon bönfaller att erhålla, om icke en
skärf af sin mors ömhet, så åtminstone en
skärf af hennes öfverflöd . . ja ja, i stoftet skall
du förödmjuka dig . . .”
Men dit hade det icke kommit.
Man kände emellertid ej om
hofrättsråd-innan ännu uppsatt sitt testamente. Blott m
visste att hon icke gjort det, och denne ende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
