Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Kors, i guds namn, så ledsamt!”
”Nej .. är det möjligt?”
”Sådant har aldrig förr händt.”
”Nej, aldrig., borde ej läkarn hämtas?”
”Men hvem är då sjuk ? Kan man icke
få ett redigt svar?” frågade grefvinnan Rosalie,
som rakt i flykten snappade upp den
beskedliga Lovisa Berntson, hvilken denna höst, på
ryttmästarens rekommendation, erhållit
husmam-sells-befattningen på Dagby.
”Söta grefvinnan, hennes nåd har dånat på
sängkabbarsoffan . .. och dropparna . . nådiga
grefvinnan, släpp mig . . dropparna, Hoflbans
och Printzens!”
Och mamsell Lovisa flög bort.
”Min gud,” hviskade fru Werner till
Hortense, ”brefvet var visst från Edith! Kanhända
någon ny olycka . .. kom ihåg att sedan i höstas
har man inga spår af dem, och vi äro nu
mi dt i februari.”
”Ack nej, de skrifva icke. Brefvet var från
Olga . . tant sade det sjelf.”
Man hade aldrig hört omtalas, att
hofrätts-rådinnan någonsin under hela sitt lif haft en
svimning. Hon svimmade ej vid sin makes
dödsbädd, icke vid de rysliga scenerna, i hvilka
grefve Herman var hjelten, icke när hennes
förskjutna dotter lemnade hennes hus — hvad
kunde då på denna qvinnas stål-nerver utöfva
en så hemlighetsfull makt?
Sällskapet fick naturligtvis aldrig veta detta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
