Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Werner, som hört hviskas ett och
annat om Hortenses fordna böjelse, svarade
öppet, men nu liksom alltid förtigande den
melankoli, som hon funnit blandad i Helmers
resignation: ”Du skulle sjelf ha sett honom vid
den tid, då jag sist träffade dem, och du hade
blifvit öfvertygad att det finnes personer, dem
bekymren ej kufva, utan höja och stärka.”
”Och hela historien,” inföll grcfvinnan
Rosalie, ”den der om en tilltänkt enlevering?”
”Det blef icke hälften så romantiskt,”
svarade Jenny skrattande, ”men ett förfärligt streck
var det ändå af.. .” Hon afbröt.
”Ah, säg så gerna ut. . . af baron Abbe ?”
inföll Hortense, och hennes ögon lyste af harm.
”Ts!” förmanade grefvinnan.
”Lappri . . här hör oss ingen: man kan
gerna säga ut hvad man tänker. Det var just
han som öfvertalade den der herr Mörnburg
att spela älskare, tror jag.”
”Ingen spelade,” rättade fru Werner:
”Mörnburg skötte sin egen affär jemte sin väns.
Men lika mycket hvarifrån planen utgick, så
höll den på att erhålla ett olyckligt slut.”
I detta ögonblick hördes en viss
uppståndelse ute i salen, ett spring och ett prat, som
bebådade något ovanligt.
”Hvad kan det vara?” yttrade de tre unga
damerna sins emellan, i det de hastigt gingo
tillbaka.
Derute ljödo om hvarandra följande utrop:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
