Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
full med småbröd. De tvänne paren äkta
koppar, som blifvit räddade undan auktionen, ocb
den verkliga grädden i glas-snäckan utgjorde
en ej stort mindre behaglig ögonfägnad.
”Jag har äfven ett grenljus,” sade den unga
modern med stolthet, ”men det spara vi tills i
afton: nu, då vi njuta ensamma, nöja vi oss
med dessa!” Och Edith satte tvänne ljus på
bordet, hvarefter Ernst blef inbjuden att
komma och börja festen.
De satte sig, de smålogo åt hvarandra
och medan Edith lutade sig ned för att
genom inskjutningen af en liten framskriden
träkloss få bordet att stå rätt stadigt, hann Ernst
att torka en tår ur ögat.
Att se henne, hon, som varit uppfödd i
öfverflödets sköte, van vid alla ett förfinadt
lifs njutningar och beqvämligheter, genom sin
kärlek till honom bragt i detta läge . . att se
henne så englalik, så barnsligt säll i glädjen
öfver denna lilla festlighet, och likväl nödgas
tänka så många bittra tankar, tänka att
måhända hans död vore det enda som skulle
jemna framtiden för henne och hennes barn —
ah, det var malört äfven i kärleken! Men
denna malört var för honom ensam: hon hade nog.
”Ack, älskade Ernst, hvad jag tycker det
här är präktigt!” sade Edith, åter resande sig
upp .. ”Nå, men så se då ett glas med
blåsippor . .. tror du vi icke skulle ha blommor
v. i
i
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
