Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grenljuset, slädfarten, missan, lilla syster och
granen vexlade brokigt om i hans fantasier.
Då Edith vaknade, förnam hon med
undran ett oredigt, besynnerligt ljud ifrån andra
rummet.
Ett ångest-rop inkallade Ernst.. och ett
glädjerop, då hon fick se honom, tillkännagaf att
hon. trott det något händt honom.
”0, lofvad vare Gud!” utbrast hon med
hopknäppta händer. ”Jag tyckte . . hu, hvad
man kan skrämma sig. . att jag hörde en
klagan derinne!”
Helmer tryckte hennes händer. Han
förmådde ej svara.
”Ernst, se på mig. . Ja, nu märker jag
det... du är blek, förfärligt blek.. du var sjuk,
och jag . . .”
Hennes röst uttryckte en darrande ångest.
”Var lugn för mig, min Edith, jag är frisk ..
0, lofva mig blott att söka lugna dig, ty. .
”Det är då något annat ?” Hennes hand
for till vaggan. Derefter kastade hon ögonen
åt andra sidan . . . Jannes säng var borta.
Med en förfårad blick stirrade hon på den
tomma platsen.
Hon kunde ej frambringa ett enda ord.
”Edith, min dyra, älskade, tänk på det
barn, du ammar.. besinna att det blir det som
får umgälla din sinnesrörelse, om du ej söker
beherrska den!”
”Tala .. säg . ..”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
