Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Janne har blifvit litet illamående, men du
vet ju huru hastigt dessa åkommer hos barn
uppstå: lyckligtvis försvinna de nästan lika
lätt. . I morgon ha vi honom med Guds hjelp
frisk igen!”
”Lefver han... är det säkert att han lefver?
Men dessa ljud, som nyss skrämde mig,
hvar-för hör jag dem icke mer . .. Ah, mitt barn,
mitt barn . . jag var ej värdig denna himmelska
sällhet . . han är borta ?”
Hon ville kasta sig ur sängen.
Ernst höll henne sakta, men allvarligt
tillbaka.
”Jag svär dig att han lefver... Hör nu sjelf
att han åter börjar jemra sig . . Så fort det blir
dager, går jag efter en läkare. Men om du
vid denna pröfning, som ligger bådas våra
hjertan så nära, ej visar dig modig och stark,
huru skall det då gå! Det är värden vid en
sjukdom som gör så mycket: om du
öfverlem-nar dig åt förtviflan, blir du icke blott
ur-ståndsatt att se om honom: du beröfvar då
äf-ven mig den fattning, jag så väl behöfver,
både för att dela dina omsorger och förse våra
behof. Derfor, min Edith, lägger jag varmt
min bön på ditt hjerta: utveckla all din kraft
och tänk först och sist på detta lilla svaga
väsende! Afven hon kan ju bli sjuk och vårt
lidande således fördubbladt.”
”Jag har förmått att höra dig, Ernst, och
jag skall bjuda till att fatta mig, för att kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
