Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu, under doktorns milda spira, uppfriskad
af hans långa, trefliga samtal, befriad ifrån
arbetet, njutande både medicin och rörelse och
omhägnad af sin makas förutseende, nästan
allseende omsorger, hon, som ej tillät honom ens
fråga hvarifrån allt kom — kände han lifvet
återvända och en ung och frisk kraft ånyo
spänna nerverna liksom den öppnade själen
till lif och helsa.
Och Edith, sjelf ett så utmärkt fint
väsende, hur undransvärdt hade ej .hon stått
emot allt detta! Nu qvittrade hon som lärkan
om våren, ty efter fem långa veckor fans ej
mera hvarken sjukdom, medikamenter eller sorg
i de små kamrarne vid Urvädersgränd: der
fans blott tacksamhet, sällhet och glädje .. .
En afton, då brasan flammade i kakelugnen
och Janne åter dansade polketta med missan,
som blifvit helt melankolisk af den långa
enformigheten under sjukdomstiden, yttrade Ernst
till Edith, som nyss söft lillan och nu kom ut
för att språka med sin man: ”Sätt dig här hos
mig, älskade, och förtälj mig uppriktigt huru
du burit dig åt för att bereda medel till allt
det, som varit tjenligt för mig under denna tid?”
”Käre Ernst,” svarade hon rodnande och
leende, ”du är verkligen alltför frågvis att vara
konvalescent! Men för att taga dig ur den
tron att jag gjort någon särdeles uppoffring,
så får jag tillstå att saken är mycket enkel.”
”Låt höra då!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
