Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En liten helt enkel, men fullkomligt modern
och smakfull hatt syntes der.
Förtjust och lycklig, såg Ernst hur en
gläd-jerodnad uppsteg på hans unga makas bleka
kind.
”Men jag fruktar att jag ordentligt får
banna dig!” utbrast Edith, i det hon kastade
sig i sin mans armar. ”Hvilket slöseri, och
dock hvilket nöje!”..............
Granna ekipager, med dryga, förnäma kuskar
och livréklädda betjenter hängande bakpå,
korsade hvarandra framför ingången till
operahuset, då det anspråkslösa paret från
Urväders-gränd sökte sig en väg genom trängseln.
Det gafs en af dessa pjeser, som kommit
i rop — ett tillräckligt skäl för folk att
trängas om att se den.
Ediths utsökt fina skönhet och alltid
förnäma hållning skulle, i trots af toalettens
kinkiga beskaffenhet, en modern hatt och en
gammalmodig och urblekt kappa med bedröfligt
garnityr, ha gjort det rätt svårt att bestämma
till hvilken klass hon egentligen hörde. Med
Helmer hade det kanske varit ännu svårare.
Hans stora eleganta figur, hans bleka, ädla
ansigte, der ett drag af kallt, bittert högmod
(fattigdomens högmod) så tydligt uppenbarade
sig, stod i märkbar kontrast till hans
luggslitna paletå, liksom till den svarta bonjuren,
som han hade inunder och hvilken äfven egde
en smula förvandtskap med tiden. Helmer bar
En nyckfull qvinna. 2. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
