Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Om det här hederliga folket ändå ville
ge sig af i tid !” mumlade baron Linden.
Edith darrade från hand till fot. . ja, hon
darrade så häftigt, att hon ej skulle förmått
hålla sig uppe, om ej hennes man stödt henne.
Men äfven han darrade våldsamt.
Instinktmässigt undveko de hvarandras blickar. Utan
både ord och blickar kände de likväl, att detta
var den mest förödmjukande stund under hela
deras äktenskapslif.
Emellertid var det Edith som först gaf
exempel på fattning.
”Kom, Ernst,77 hviskade hon, utan att
bän-tyda på hvad de sett, 77pjesen torde börja !”
”Icke vill du gå upp?77 yttrade Helmer.
Den häftiga, korta andedrägten bevittnade
tillräckligt styrkan af hans rörelse.
”Jo, visst böra vi det, Ernst! Det vore
fegt af oss, om, då vi en enda dag
kanske på många månader, på hela året, äro i
tillfälle att skaffa oss en njutning, vi då af
fåfänga och en falsk blygsel läte afhålla oss
derifrån. Vi sitta på tredje radens sida, dc
på första raden eller öfra amfiteatern . . de se
oss ej. Låt oss i alla fall gå! Som denna
pröfning ännu återstod, vill jag ej undfly den.77
”Du är starkare än jag, min Edith! Men
du har fullkomligt rätt: det vore fegt att här
låta fåfängan segra, och om jag hörde rätt,
voro de två i den lysande vagnen fattigare
. n
an vi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
