Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ja, så förekom det äfven mig. Hon hade
ett utseende af tröghet och trötthet/ som jag
ej kände igen., ack, hon är barnlös, hon!”
Under tiden hade trängseln fullkomligt
upplöst sig: vårt unga par gick nu helt
obehin-dradt till sin plats.
Det drog ut en liten stund, innan de fingo
mod att luta sig fram och kasta sina ögon åt
de nedre eleganta regionerna. Men de
varse-blefvo då ingenting, som kunde komma dem
att rodna. Baron Linden och hans friherrinna
sutto troligen på samma sida i första logeraden.
Efter denna upptäckt gick det ett lättande
andedrag från de båda makarnas bröst. De
sågo på hvarandra, smålogo och började
studera affischen. Lyckligtvis var ingen vidare
pröfning att befara.
Men nu öppnades logedörren. Ett ungt,
väl-klädt fruntimmer med bart hår inträdde. Edith,
som tillfälligtvis fästade sin blick på henne,
gissade att det var en sy mamsell eller något
ditåt. Hon hade sin plats bakom Edith.
Men knappt hade den nykomna tagit denna
plats i besittning, innan dörren ånyo
öppnades, och utan att vända sig om hörde
Helmer och Edith följande ord uttalas af en
bekant röst:
”Jungfru Marie. . friherrinnan reser hem
klockan 9: försumma sig icke!”
”Tack, Lundin . . . han kunde vara snäll och
titta upp, då han kommer igen med vagnen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
