Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig. Hans svärmor som domarinna .. . ”Satan !”
mumlade han mellan tänderna.
”Hjelp Samiel!” deklamerade hånfullt
Octavie, infallande i sin tillbedjares fordna roll.
”Jaså,” utbrast baronen nu verkligen retad,
”du .. du, för hvars skull denna sakramenskade
störtsjö kommer öfver mig., du behagar...”
”Ja, jag behagar påminna mig att jag ej
bjudit ut min kärlek, att jag är den i alla
af-seenden förolämpade och att jag föraktar den
man, som icke i första rummet skyddar den
q vinna, hvars ära lian kränkt!”
”Blir icke detta något för starkt, ma chère
amie? Du är verkligen . . verkligen .. .”
”Hvad för slag?”
”Jo, en smula oförskämd! Har jag icke
nog med tvänne qvinnor mot mig, utan att
äf-ven du gör uppror.. . Men du skall lugna
dig : det fins många täcka våningar här i
Stockholm, och . ..”
”0, blygd och vanära!” utbrast hon. ”Bjuda
mig, mig en våning . . nej, vet, att jag har så
mycken heder, att samma stund som jag icke
längre kan bekläda min sällskapsplats hos Olga,
visar jag med afsky och förakt tillbaka allt,
som kan kasta skugga på mitt goda namn.
Om jag någonsin velat förmå mig till den
eländiga roll, som du ärnar låta mig spela, så
hade jag kunnat befalla öfver hus och landt*
gård, och ej blott öfver en fattig våning: det
fans en tid, då Mörnburg skulle ha velat lägga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
