Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt detta för mina fötter. Men nog: jag reser
till min slägt i Norrland.”
Baronen, ehuru ännu fängslad af denna
listiga kokett, insåg dock att ingenting för
ögonblicket kunde vara bättre än denna resa.
”Octavie,” sade han hastigt, ”jag vill icke
mer förolämpa dig genom en förflugen idé,
framkallad af den smärta, jag måste erfara vid
tanken på en skilsmässa från dig.. Res
der-för! En dag torde förhållandena förändra sig*,
och då . . ,
”... är jag glömd !”
”Aldrig . . .” Här inflöt en ömmare scen.
Men baronens förströdda sinnen (hans
mäktiga svärmor stod jemt för honom) tilläto
honom ej att alltför mycket lida af afskedets
smärta. Härtill kom att han måste öfverväga
den skymf, som han tillfogat Olga. Så länge
hon ej visste det eller icke låtsade veta det,
betydde en otrohet ingenting, men sedan hon
upptäckt den, måste man göra afseende på
”anständigheten”.
Det var vid kaffebordet som den äkta
mannen och hans hustru följande morgon träffades.
Baronen kunde, i trots af sin vanliga
säkerhet, ej frambringa en min, som icke röjde
förlägenhet. Olga åter visade sig precist
sådan som vanligt.
Så länge kaffet dracks, tego båda, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
