Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du bör åtminstone icke se illa på dem, ty om
dina känslor talar det passerade tillräckligt.”
”Olga, jag svär, att min ånger, mitt hela
lif” . . baronen insåg hastigt nödvändigheten af
att upphjclpa sina aktier. . ”ja, jag svär, dyra,
sårade maka, -att om det någonsin funnits en
man, hvars hjerta midt under en förblindelse
erfarit samvetsqvalens makt, så har det varit
jag, som, alltid förföljd af din rena bild ...”
Olga gjorde en rörelse af otålighet.
”Jag frikallar dig”, sade hon, ”från att svära
vidare, sedan du en gång brutit den ed, soni
du svor mig vid brudpallen. Lef efter ditt
eget behag, men respektera det hus, der din
hustru bor! Vi ha inga barn, vi älska ej
hvarandra, ha således inga ömma känslor att
såra, ingen huslig sällhet att förlora, men vi
ha deremot vår heder, vårt yttre anseende att
vårda, och jag ber dig att du gör afseende
på båda delarna!”
”Hvad är detta för fasans ord du med en
så förfärlig köld uttalar . . . Alska ej vi
hvarandra? 0, tro ej att känslan af ett flyktigt
siiinesrus förstör den ädla kärlek, som . ..”
”. . . du aldrig hyst för mig och som jag
aldrig hyst för dig! Jag var ett barn, det du
förledde genom konster och upptåg, som kunde
vara lagom att roa ett barn. Jag visste då
ingenting om hvad bjertat egentligen ville säga
och tog således det falska mynt, som du gaf
mig i dina kärleksfraser, för fullkomligt äkta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
