Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I detta ögonblick öppnades en sidodörr,
och baronen inträdde. Men förstummad genom
sin egen oförmåga att förstå den scen, han
hade framför sig, stannade han midt på golfvet.
’’Abbe,’1 utbrast Olga, i det hon flög upp
och fattade sin mans hand, ”allt det bittra,
som varit mellan oss, skall jag för evigt
glömma, ja, allt skall måhända ännu kunna bli
godt, om jag denna enda gång finner dig ega
ett hjerta!”
”Ah, min vän, är det endast fråga om mitt
hjerta, så befall öfver det, mig oåtspord, ty
det är ju din egendom!” svarade baronen, glad
öfver det tillfälle han fått att visa sina känslor.
”Bevisa då med handling dina ord . . . Ser
du detta barn, som sitter på mammas knä?”
”Jag* förstår dig, min lilla Olga! Du har
hittat en liten vacker gynnare, den du vill
upptaga som din skyddsling, din fosterson . . du
har ju nämt något sådant förut. . och kan du
väl tro, att jag skulle lägga mig emot en
handling, som, på samma gång den förströr dig,
är så ädel!”
”Nå, det var ändå något, Abbe . . . Men
detta barn lära vi visst icke få. Gissar du
då ingenting? Det är Ediths, hör du, Ediths
och Helmers barn . .. Hjelp mig nu att hos
mamma bönfalla det vi få hämta dem ned i
detta ögonblick! Inom de der tarfiiga
vindskuporna midt öfver bor hon, som har lika
mycken rätt till lyx och öfverflöd Som jag.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
