Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låtit sin hetta, bin oro för utgången besegra
sitt förnuft!
”Min goda, vördade mamma,” svarade han
krypande, ”huru kunde jag våga uppröra
mamma med detta ämne .. det hade ju kunnat
ansetts som blott förtal af mig.”
”Hör, mamma!” sade Olgafmed en förfärlig
köld. ”Då Abbe icke ville räcka sin svåger
en hjelpsam hand, så höll han i stället|spioner
på honom . . o, min gud, hvilken vanära!”
”Min dotter har lidit nöd, kanske hunger,
och hon har ändå icke vändt sig till sin mor!”
sade hofrättsrådinnan nästan mer till sig sjelf
än till de andra.
”Kunde hon då det,” medlade Olga, ”sedan
hon visste det pris, mamma satt på
försoningen, ack, kunde hon tigga och emottaga
penningar utan att erhålla mammas förlåtelse?
Skulle de icke hellre uthärda allt! Det är
hennes kärlek, hennes aktning för sin make,
som gifvit Edith styrka att lida. . och hur
mycken eller liten grund det ligger i Abbes
anklagelse, så är likväl säkert att det aldrig
gått till en så stor ytterlighet. Låt oss blott
betrakta detta barn.. är det ej fullkomligt väl
klädt. . och ser den lilla trefliga bostaden
deruppe ut som den beboddes af tiggare . . .
Låt oss gå dit, låt oss se åt!”
I detsamma knackade det på dörren.
Olga sprang sjelf dit. . hon tänkte . . . men
ehvad hon tänkte, bedrog hon sig: det var be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
