Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjenten som underrättade om att en jungfru
var derute och frågade efter den lille gossen.
”Bed henne vänta litet!” svarade
friherrin-nan och tillslöt dörren.
”Nu, mamma, nu!” ropade Olga, åter
kastande sig på knä. ”1 mitt eget. . i pappas . .
i farbror Janues . . och i detta stackars
oskyldiga barns namn, förlåtelse, förlåtelse! Låt mig
bli den första som förkunnar den, och
jagskall aldrig, aldrig begära någon sällhet för
mig sjelf, ty jag har hunnit den högsta, om
jag får se Edith än en gång sluten i mammas
armar!”
”Min egen Olga, du är för varm, för
häf-tig . . gif mig nu rådrum .. jag måste ha det. . .
Skicka emellertid tillbaka den lille!”
Hon kysste gossen flere gånger efter
hvarandra och lade honom derefter i hans unga
tants armar.
Janne hade under tiden, ehuru naturligtvis
ingen gaf akt på orsaken till hans lugna
tystnad, roat sig med att öppna och plocka
sönder det dyrbara uret. . och nu, då han hörde
att han skulle gå, ropade han med en röst,
som på ett eget sätt afstack mot alla de
stormiga rörelserna, de stridande orden rundt
omkring:
”Janne vill ha sina gubbar!”
Midt i utbrottet af känslornas svall måste
Olga nu le. Med en öm blick på modern
reste hon sig upp, tog gossen och de kinesi“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
