Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ska porslinsgubbarne med sig ocb gick mot
dörren.
”Olga,” ropade hofrättsrådinnan, då bon
redan var på tröskeln, ”intet budskap. . lemna
barnet åt betjenten!”
Olga lydde.
Hon hade varit starkt frestad att skrifva
en rad till Edith, men hon insåg att hon ej
borde det, innan modern tagit sitt beslut.
Skakad af en dödlig fruktan, afvaktade Edith
Barbros återkomst.
”Gudskelof,” tänkte Helmer, ”ehvad som
händer, träffa de henne ej i den förfärliga
belägenhet, som nyss omgaf oss!” Och aldrig hade
han lifligare än nu tackat Gud för
återbekom-mandet af sitt kapital. ”Tänk, om,” upprepade
han oupphörligt för sig sjelf, ”tänk, om denna
stolta qvinna uppsökt sin dotter i det kyffe, vi
lemnade . . ah, jag hade dött af blygsel och
förödmjukelse!”
••
Andtligen gick det i dörren. Barbro
öppnade, och lille Janne kom inrusande med
gub-barne på armen.
”Se, mamma, se hvad Janne fått!”
”Hvem återlemnade gossen?” frågade Helmer.
Edith förmådde icke tala ett ord.
”Betjenten, och han bad om ursäkt på
deras uåds vägnar att de tagit upp den lille.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
