Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En gång öfverraskades hon till och med
af den tanken, att det aldrig sedermera varit
så som i Ediths tid och i den tid, då farbror
Janne hade Dagby till sin hufvudstation.
Fåfängt qväfde hon vid minnet af honom en suck.
Hon längtade efter gubben, denna del af
hennes bortgångne make, men att be honom
återkomma vore detsamma som att öppna famnen
för alla dem, som voro förskjutna. Och
dithän hade hon, i trots af de hemliga rösterna
och Olgas enträgna böner, visst icke hunnit —
åtminstone var det hennes fasta öfvertygelse.
I denna sinnesstämning ankom hon till
Stockholm.
Ställningen inom hennes mågs hus förtröt
och smärtade henne öfver all beskrifning, och
det qval, hvarmed hon hos Olga upptäckte
samma liknöjdhet i verkligheten, som denna
för-rådt i brefvet, gaf en fördubblad näring åt de
hatfulla känslor, som baronen väckte hos henne.
Det var ett intet, att han lismat sig till hennes
egen gunst och fått dispositionsrätt öfver en
så stor del af förmögenheten, men att han
bedragit Olga, att han tröttat ut henne, att han
gjort hennes hjerta tomt och glädjelöst, det
kunde hon aldrig glömma, och ändock måste
hon bemöta honom höfligt.. ty hvad kunde man
göra?
Men nu, just i detta nu, kunde man göra
något: man kunde draga ett stort tvärstreck
öfver hans nedriga beräkningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
