Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var denna tanke som tyvärr korsade
tillsammans med de varma och rättrådiga
intryck, bvilka den oförmodade händelsen på
förmiddagen, åsynen af Ediths barn, väckt hos
henne. Denna tanke, så lumpen att den ej
bort intränga bland de heliga känslor, som
börjat sätta hennes bröst i en nästan alldeles
ny svallning, förmådde hon ej bortvisa, ty i
denna qvinnas ädlaste känslor inblandade sig
alltid något af ett lägre stoff.
Sålunda kunde hon, i stället för att genast
följa den instinkt, som drog henne till sin
dotter, med en ton af hånfull och särdeles
behaglig hämdlystnad säga till sig sjelf:
’’Den eländige, han visste mitt barn, sin
hustrus syster, lida verklig nöd, och han teg
likväl . . Då han kunde skada dem, teg han
icke! Ah, hur han skalf af fruktan, när han
ändtligen begrep sin missräkning, och hvilken
pina han nu utstår mellan hopp och ångest...
Godt, vi få se om du kan berömma dig af att
leda din svärmor, du charlatan, som smickrade
din hustru, så länge du trodde att det
ingenting var att förlora, men tog en helt annan
mask, då du märkte att hälften af det i din
förflugna inbillning påräknade arfvet skulle ta
en annan kosa och att den så outsägligt
hatade rivalen kunde bli lika stark som du sjelf.
Godt, min måg, vi få se .. vi få se!”
Men i trots af alla dessa ”vi få se” blef
hofrättsrådinnan likväl orörlig på sin plats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
