Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lutat sin panna, just åt den sidan, från hvilken
hofrättsrådinnan kunde se henne klarast.
Ediths ansigte, lätt purpradt af den starka
rörelse, som hela dagen hållit hennes själ i
spänning, hade i detta ögonblick ett uttryck af
himmelsk undergifvenhet. Och aldrig hade hon
i sin mors ögon egt en mera ren, fulländad
skönhet än just nu, der hon stod och blickade
än mot fönstren midt öfver och än uppåt den
stjernbelysta himlen. Hastigt tog hon barnets
händer mellan sina, hopknäppte dem och sträckte
dem uppåt.
”Ah,” hviskade hofrättsrådinnan helt sakta
i sitt hjerta, ”hon beder, hon lär sitt barn att
bedja och bönfalla hos den hårda mor, som
stött henne ifrån sig . . . Min dotter, min
dotter, jag kommer!”
Och nu var det en mor som talade, en
mors tårar som strömmade. ”Min dotter,”
upprepade hon ännu en gång, ”denna natt skola
himlens englar stiga ned i din själ, ty innan
du somnar, skall du hafva hvilat vid din mors
bröst!”
Hon reste sig häftigt upp.
Den stolta damen hade gudskelof en gång
i sitt lif glömt att hon var den stora, rika hof—
rättsrådinnan, som blott ville ha lydnad. Nu
behöfde hon kärlek, ville hon gifva kärlek, ty
känslorna svallade öfver. Hon ärnade springa
ut och med Olga utan omständigheter skynda
öfver gatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
