Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men hon stannade liksom fasttrollad på
stället, då hon nu såg en annan dörr öppnas
och en annan person inträda.
Det var Helmer.
En lätt blekhet, beslägtad med en
öfver-stånden kroppslig sjukdom, hvilade öfver hans
ädla och manliga ansigte, men intet spår tydde
på förfall eller förslappning. I dessa lika
bildsköna drag visade sig mera själfullhet än
fordom, och en lugn, behagfull hållning, en osökt
värdighet, så olika baron Abbes tillgjorda.
ma-nér, uppenbarade sig i hela hans person.
”Gud ske pris!” Hofrättsrådinnan drog en
lättande suck. Hon trodde ej på baronens
historia.
Edith vände sig till hälften om, då
hennes make nalkades, och nu såg modern i den
blick, makarna bytte, och i den tröstrika
ömhet, livarmed Helmer lade armen om sin
hustrus lif, att hos dem båda kärleken ren och
helig hållit profvet.
Nu behöfde hon ej veta mer....
”Mamma,” hviskade Olgas röst utanför
nyckelhålet, ”jag känner mig dödssjuk . . för guds
skull, släpp mig åtminstone in!”
Hofrättsrådinnan öppnade och trädde ut.
Olga behöfde blott en enda blick för att
begripa allt.
Med ett glädjeskri störtade hon i sin mors
famn. .. . ”Få vi gå nu, mamma ?
”Ja, genast!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
