Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle visat dig så oridderlig att ge det
stackars barnet korgen.”
”Min mor!” svarade Ernst rodnande, men
med en blick full af leende ocb lycksalighet.
”Nå nå, icke tänker jag sqvallra. . Men
låt mig nu lå välsigna barnen! Den käre, söte
pojken, som vi kanske till slut ha att, näst
Olga, tacka för hela denna sällhet, har redan
stulit mitt hjerta . . Men ack, se de der båda”
(hon visade på systrarna, som stodo slutna i
hvarandras famn), ”äro icke de också barn lv
”Ack, mina små .. de vänta ännu, de!”
ropade i detsamma Edith, och ilande in i
sängkammaren, återkom hon med en leende engel
på armen, och denna engel lade hon under
stolt och helig förtjusning i moderns armar,
medan lille Janne, efter några tysta ord af
fadern, sjelf sprang fram och klängde upp på
mormoderns knä.
Från denna grupp hördes inga ord, men
de båda mödrarnas hjertan klappade liksom
det varit blott ett enda...............
Hela denna afton stannade
hofrättsrådin-nan qvar i det lilla hemmet hos sina barn.
Och under dessa timmar, så rika på allt
hvad jorden eger skönt och fröjdrikt, var det
isynnerhet en tanke som möttes i deras
hjertan, ett namn som ofta flög öfver deras läppar,
nämligen farbror Jannes.
”Jag vill ha hans öfverraskning i stor skala!”
sade hofrättsrådinnan. ”Nu skrifver jag till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
