Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig älska och vörda, emedan det var hon som
känt bekof af att förlåta, lion som sökt honom . .
icke tvärtom — en märkbar skilnad, hvilken från
denna försoning borttog all förödmjukelse.
Denna så ljufva öfvertygelse gaf ock ett
obeskrifligt rörande uttryck åt hans ton:
”Min mor, min älskade, dyra mor,” sade
han, ”då jag nu erhållit den heliga rättigheten
att få visa en sons vördnadsfulla tillgifvenhet
och obegränsade tacksamhet, så låt det första
prof, jag gifver på denna tacksamhet, blifva
ett ödmjukt erkännande af min skuld. Jag
hade bort” (vid dessa ord sänkte han likväl
rösten till en hviskning), ”jag hade bort lemna
Dagby, så snart jag insåg att jag ej längre
kunde beherrska mina känslor, ty nu vet jag
att det var en djup förolämpning mot den, jag
då närnde min patronessa, att höja mina
blickar till hennes förnämsta klenod. Ack, skall
jag väl någonsin kunna våga hoppas en
fullkomlig tillgift?”
”Min käre måg,” svarade bofrättsrådiunan,
hvars ögon genom tillfredsställelsen med denna
förklaring erhöllo en ökad glans, ”då jag
förlåter, sker det helt och hållet! Och jag mins
mycket väl att jag, äfven då du gjorde mig
den förtreten att korsa mina planer, alltid fann
att titeln af brukspatron anstode dig vida bättre
än den af bruksförvaltare. Dessutom” (och nu
hviskade äfven hon) ”har jag ständigt
misstänkt att du ej hade annat val, så vida du ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
