Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jo, af din egen köld, denna köld, som just är
den egentliga, den enda skilsmässan mellan
oss .. . Men, det är sant, jag är ju vansinnig
som vågar anklaga dig, engel, då jag endast
bör anklaga mig sjelf! Du var ett barn, då
vi gifte oss . . och du kunde ej då ingifva mig
sådana känslor, som uteslutande behöfva fylla
mannens bröst, om deraf skall blifva en
passion, nog upphöjd och stor att beherrska de
lägre elementerna i hans natur. Nu, Olga, står
du som fullbildad qvinna framför mig. Din
köld, din likgiltighet retar och sårar mina
känslor på samma gång. Jag känner nu, känner
djupt, att ett annat lif kan begynna för oss,
ett lif af okända skatter. . Stöt mig då ej
tillbaka, då jag kommer och med hjertat på
läp-parne ångerfullt säger till dig: Låt allt vara
försonadt, låt oss börja en ny tillvaro!”
”Det var jag som i går sade ungefär
samma ord. Jag visade dig ett sätt att återvinna
min aktning.. ett sätt att försona. . hvad
gjorde du då . .. Men nog af fraser: jag förstår
att de utgöra inledningen till det hufvudsakliga,
som du vill säga mig och hvilket förmodligen
rör Helmer?”
”Hårda hjerta!”
”Till saken, min vän!”
”Nåväl, efter du så helt och hållet syns
tvifla på mig, så öfvertyga dig nu att, sedan
mamma tillåtit en försoning, det åtminstone
icke blir jag som visar mig missnöjd deröfver.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
