Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ah!”
”Hvarje menniska kan fela af förvillelse,
men hvarje menniska kan ock erkänna sina
fel och reparera dem.”
”Förklara dig närmare!”
”Min önskan är att du, om det anstår dig,
för mamma ville framställa min förhoppning
att, sedan hon haft den godheten att förlåta
det framfarna, hon täcktes bevisa mig den
ynnesten att få betyga henne min tacksamhet.7’
”Och denna tacksamhet?”
”Består deri, att (på det Helmer genast må,
kunna blifva bosatt så som det anstår
mammas nu med henne försonade måg) jag är
villig att afstå Odensberg sådant det befinner sig.”
”Hvar skulle då vi bo ?”
”Anar du icke att mitt hjerta äfven tänkt
på dig, att jag, i det jag erbjuder mig att
återtaga min uppsigt öfver Dagby, vill liksom
ställa mig under denna stränga, men ömma
mors uppsigt! Du skall dagligen ega tillfälle
att vara hos den, du högst på jorden älskar:
din mor . . och jag skall inför bådas era ögon
aflägga dessa prof på ståndaktighet, som äro
nödiga för att återvinna eller, bättre sagdt,
for-värfva dina ömmare känslor.”
”Min vän,” svarade Olga med ett leende
så spetsigt, att baronen väl begrep sig vara
genomskådad, ”din artighet mot din svåger är
oförliknelig, men jag betviflar att mamma har
styrka att sätta dig på ett så hårdt prof.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
