Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”0,” utbrast hastigt Edith, ”om du visste
huru bittert denna suck föll på mitt hjerta!
Du, min dyra, dyra syster, du, som jag nu så
varmt älskar, som jag förnämligast har att
tacka för min närvarande höga sällhet. . huru
skall jag åt dig kunna bereda sällheten?”
”Du gör det redan, då du visar mig denna
kärlek, och sedan så . . .”
”Hvad sedan?”
”Ab, ingenting... Kör på, Torsson!”
Tanken, som qväfdes på Olgas läppar, var
denna:
”... och sedan måtte väl tröttheten och
ledsnaden knnna döda lika väl som hvarje
annan sjukdom!”
50.
Sista skiftet i Ediths roman.
Det var åter en afton på kyrkogården vid
Dagby.
En ljuflig maj-vind spelade genom de unga
bladen i trädens kronor och smekte ömt de
små växterna, som uppstucko från grafvarnas
kullar. Göken lät höra sina fröjdrika toner,
öfverröstande skatorna, som skrattande drogo
hem till sina bon, forsen dånade majestätiskt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
