Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Godt och väl med arfslotten, kära svä
gerska! Jag har aldrig en sekund tviflat på
din fulla rättvisa i den vägen. Och det är
sundt och godt, att en och hvar tänker på sin
hädanfärd; men stannar det dervid, får hon ej
åter hvila vid ditt hjerta — en lycka, som
hon aldrig högre förtjenat än nu — då går
jag härifrån med själen uppfylld af sorg. Ty
det är din kärlek, försoning och tillgift hon
framför allt behöfver. Och jag svär dig, min
du” (ett så ömt ord hade aldrig varit
begag-nadt till svägerskan), ”att Helmer är den [-adiaste-] {+ad-
iaste+} och värdigaste måg, du vill önska dig,
liksom han blir den tacksammaste! Jag kan
berätta dig drag om honom, som skola locka
tårarna i dina ögon, och nu, då ditt hjerta
börjar känna dessa heliga rörelser, som äro
sjelfva naturens insegel på vår bättre natur,
skall jag också berätta dig allt.”
”Nej, min gode svåger, du får icke öfver-
rumpla mig: hvarje sak måste ha sin tid .. .
Men följ mig in i biblioteket, så får jag visa
dig ett utkast till testamentet.”
”Det är vackert att börja med, kära [-Aurora!-] {+Au-
rora!+} Men finge jag en dag i de här rummen
se Edith och Helmer och deras små
guds-väl-signade englar, då skulle jag vilja knäfalla
inför svägerskan såsom jag hittills blott
knä-fallit inför Gud.”
Hofrättsrådinnan svarade ej, utan gick förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
