Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom tafvelgalleriet. Framför dörren till
biblioteket stannade bon, och bleknande af den
starka rörelse, hon erfor, såg hon på sin
svåger med en blick så olik henne sjelf, att
farbror, gripen af en svindlande tanke, häftigt
stötte upp dörren.
Och der störtade nu jublande till hans
bröst hans så högt älskade brorsdotter, hans
Edith, och Helmer, ja; verkligen hans son
Helmer, och gubbens ögonsten lille Janne. Nej,
det var för mycket, för mycket .. Farbror
nästan dignade under bördan af sin sällhet.
Men nu sökte hans tårfyllda ögon
svägerskans. Nu var det mot henne han utsträckte
sin famn, i det han med en röst, darrande af
tusen heliga känslor, sade:
”Må Gud förlåta mig, älskade syster, att
jag aldrig intills denna dag känt eller begripit
ditt stora värde! Nu först fattar jag salig
Frans’ ord: ’När du lär känna henne så som
jag känner henne, skall du ock älska henne.”’
Och gubbens tårar föllo droppvis på den
hand, som han för första gången i sin lefnad
kysste.
Det var en skön triumf för hofrättsrådinnan
-att ha besegrat farbror Janne. Och efter den
dagen rådde ock mellan dem det mest
vänskapliga förhållande. Gubben sade ej mera
svägerskan: han sade syster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
