Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som han vill hörbar göra, men ej äger
I röst och lärdom helga konstens makt.
Men blifva orden molnomhöljda bilder,
I rena hjertan dock de speglar finna,
Som lyckligt skilja bort det tunga töcknet,
Och återge dem i ursprunglig glans.
De likna goda åkmr, h var est kornet,
Det oansenliga, så lätt förstörda,
Får lyckligt veckla ut sitt gömda lif,
Af himmelskt mild inflytelse välsignadt. —
Så vill jag teckna kort hvad ej kan målas:
Då, oviss och om ledning bedjande,
Jag såg mig om — se, tveDne männer stodo
Invid min sida; stark och sträng den ena,
Och det var Petrus; hög och kärleksfull
Den andra syntes mig — det var Johannes.
Ej någon med ett ord mig detta lärde;
Med visshet hos dem sjelfva jag det läste.
I andens verld sig väsendet förklarar
I allt, ty ingen ting är der blott yttre.
Oändlig klarhet, som all verlden fyller,
Gick upp för mig, och genom denna klarhet
Vi gingo fram, ej sjelfbemödande,
Jag kan ej säga hur, ej heller hvart.
Ty detta h v ar est, der jag lemnad blef
Och de försvunno, är dock ej i rummet.
Det är den gräns, der ännu Nåden håller
Rättfärdighetens sista hugg tillbaka —
Från synden? — nej! för den ej finnes nåd —
Ty nåd är ock Gudomlighetens väsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
